Bygdegårdar
Till landsbygdens och de mindre orternas viktiga mötesplatser hör bygdegårdarna. Ås förbundsgård i Gisslaved blev den första bygdegården i Sverige och invigdes 1919. Bygdegårdarnas riksförbund har numera 1400 medlemmar.
Bygdegårdarna kan sägas vara ett slags landsbygdsbefolkningens motsvarighet till arbetarrörelsens Folkets Hus-lokaler. Det svenska bondeförbundet bildades 1913 i syfte att säkra bondeklassens inflytande på svensk politik. För att skaffa lokaler för bl.a. sin ungdomsverksamhet började jordbrukets föreningsrörelse att uppföra bygdegårdar från ca 1920. Begreppet bygdegård skall ha myntats vid Landsbygdskommunernas kongress 1919.
Bygdegårdar kan vara uppförda för sitt ändamål, men de kan också vara inrymda i byggnader uppförda för annat, såsom tidigare skolor, församlingshem eller frikyrkor.
Gårdarna drivs av bygdegårdsföreningar i respektive socken och verksamhet såsom fester, studiecirklar, dans och teaterverksamhet kan stå på programmet. Bygdegårdar drivs idag i huvudsak av ideella föreningar. Många ingår i Bygdegårdarnas riksförbund som sedan 1940-talet organiserar landets bygdegårdar. De berättar att firanden såsom Valborg, nationaldag och midsommar kombineras med motorträffar, utomhusbio och filmvisningar, konserter, konstutställningar, loppisar, och marknader med mera. Två tredjedelar av den föreningsverksamhet som genomförs i bygdegårdarna sker numera av andra lokala föreningar såsom byalag, jaktlag, idrottsföreningar, ungdoms- och pensionärsföreningar.
Håcksviks bygdegård i Svenljunga kommun uppfördes 1925 på initiativ av Håcksviks JUF-avdelning (Jordbrukare-Ungdomens Förbund). Den invigdes januari 1926. I många år var det Håcksviks JUF-avdelning som ägde och ansvarade för driften. 1980 bildades Håcksviks bygdegårdsförening och sedan dess är den ägare till fastigheten. Foto: Karin Lundberg, Kulturförvaltningen.