Från sockenstuga till kommunhus
Det finns en lång rad byggnadstyper som uppförts för samhällets styrande funktioner - allt från sockenstugan, via våra landskommuners, städers och köpingars mer eller mindre påkostade byggnader till dagens kommunhus. Med sin utformning berättar de en intressant historia om demokratins utveckling, från sockenstämmor till kommunfullmäktige. Men också om utbyggnaden av administrativa och sociala åtaganden som ökat längs vägen.
I äldre tid ombesörjdes såväl kyrkliga som världsliga angelägenheter inom socknen. Det främsta organet för denna självstyrelse var sockenstämman vilken funnits sedan medeltiden. Särskilda sockenstugor uppfördes på många håll och dessa kunde användas för såväl fattigvård som undervisning. I städerna hade man rådhus.
Med 1862 års kommunalförordningar infördes dagens system med självstyrande kommuner. Man skiljde därmed på kyrkokommunerna, församlingarna, och de borgerliga kommunerna. Varje socken skulle nu utgöra en ”särskild kommun” och sockenstugan blev ofta säte för såväl kommunalstämma som kyrkostämma. Kommunalfullmäktige inrättades efterhand. Beslut om att sådana skulle inrättas i alla kommuner kom i samband med rösträttsreformen 1921.
När ett område började bli alltmer tätbebyggt, exempelvis runt en järnvägsstation eller ett fiskeläge, uppstod behov av mer ordnad samhällsplanering. För att möta detta inrättades så kallade municipalsamhällen på den svenska landsbygden från slutet av 1800-talet. De var till viss del självständiga enheter under landskommunerna och de fick styra över de frågor som kunde härledas till brand-, ordnings-, hälsovårds-, eller byggnadsfrågor. Antalet municipalsamhällen var som störts kring 1940 och de avvecklades under 1950- och 60-talen. När de upphörde var det för att de omvandlades till köping (som hade en mer självständig roll) eller stad, eller upptogs i någon närliggande stad eller köping.
År 1946 beslöt Riksdagen om en ”översyn” av kommunerna, vilket år 1952 ledde till skapande av s.k. storkommuner. Geografiskt blev dessa ofta samma som de gamla härandena, exempelvis Bjärke kommun som omfattade gamla Bjärke härad (numera en del av Alingsås kommun). Många uppförde nu nya kommunhus, gärna med tillhörande badhus och bibliotek.
År 1962 togs beslut om en ny kommunreform och riksdagen bestämde att vi bara skulle ha 282 kommuner i Sverige. 1971 infördes en enhetlig kommuntyp, då samtliga tidigare landskommuner, städer och köpingar ombildades till enbart kommuner. Samtidigt upphörde de få kvarvarande municipalsamhällena. Sammanslagningarna kantades på många håll av stora motsättningar när landsbygdskommuner skulle slås samman med industriorter.
Lyssningstips! Varför ser kommunhus ut som de gör? - Slöjd & Byggnadsvård
Municpalhuset i Nossebro i kvarteret Amiralen uppfördes 1936-37 i en stram funktionalistisk stil. Det är ett välbevarat exempel på de särskilda municipalhus som uppfördes på en del håll i landet. Förutom lokaler för fullmäktige och administrativa funktioner innehöll det också exempelvis brandstation, polisstation, badinrättning och bibliotek – en sorts medborgarhus för den framväxande tätortens behov. Det karaktäristiska slangtornet är än idag ett formsäkert landmärke i Nossebro. Foto: Lars Bergström, Kulturförvaltningen.