Idrottsrörelsen

 Andra folkrörelser var från början påtagligt fientliga till idrottsrörelsen eller ”sportfåneriet” som det ofta kallades. Man ansåg att det tog kraft och intresse från bildnings- och studiecirkelverksamhet och från arbetarrörelsens frammarsch. Inställningen ändrades dock så småningom och från 1900-talets mitt ökade intresset starkt och stat och kommun börjar att bidra till idrottens utveckling i form av anslag till klubbar och idrottsanläggningar. Media, inte minst TV har också bidragit till idrottens starka utveckling under de senaste decennierna.  

Från 1800-talets slut växte intresset för skytte som sport- och skytteföreningar bildades. Dessa kunde förutom skytte också driva dans- och annan nöjesverksamhet.  Numera finns en mångfald anläggningar för idrottsutövning i kommunerna såsom fotbollsplaner, flera hockeyrinkar, idrottshallar, tennisbanor och skjutbanor, skidbackar och simhallar. Ett ökat intresse för golf och ridning är också påtagligt.