Verbalisera film och föreläsningar

Verbalisering ingår i Lärportalens utbildning om digital tillgänglighet.

Digital tillgänglighet (Lärportalen)

Enligt Lagen om tillgänglighet till digital offentlig service, kort DOS-lagen, 
behöver filmat material vi lägger ut på webben textas och även syntolkas, om 
det finns meningsbärande visuell information i filmen som inte framgår av 
talet eller berättarrösten. 

Mycket förmedlas idag visuellt genom bilder och filmer. Den som inte ser kan 
då lätt gå miste om mycket och viktig information. Syntolkning gör att 
personer som har svårt att se kan ta del av den visuella informationen, för att 
då lättare kunna hänga med i till exempel en film eller en föreläsning. 
Syntolkning beskriver det som syns men inte hörs med neutrala och välvalda 
ord och kan ses som en översättning från ett visuellt till ett talat språk.

Verbalisering är en gren av syntolkning. Vid en syntolkning, lägger man in 
beskrivningarna i mellanrummen mellan dialog/talat språk i filmen. Det görs 
då i regel av en syntolk och oftast i efterhand. Vid en verbalisering bakar man 
ihop berättarrösten med syntolkningen: Talaren eller berättarrösten bäddar in 
beskrivningar av det meningsbärande visuella innehållet i det hen säger, så 
att en separat syntolkning inte är nödvändig. 

Verbalisering används framför allt i informationsfilmer och föreläsningar. Det 
är mindre vanligt i inslag med komplex visuell information, såsom spelfilmer 
med flera karaktärer. Där används ofta syntolkning.

Fördelar med verbalisering

• Det gör innehållet tydligare och mer lättillgängligt för alla deltagare.
• Många har nytta av verbalisering, till exempel personer som 
  uppskattar stöd i att tolka kroppsspråk eller i att rikta 
  uppmärksamheten.
• Genom att verbalisera blir man själv mer medveten om vad man gör 
  och vilka delar som är viktigast att lyfta.
• Verbalisering ger ofta mer svängrum för beskrivningar än syntolkning, 
  eftersom de får det utrymme de behöver. En bra genomförd 
  verbalisering gör stor skillnad för personer med synnedsättning, men 
  som seende märks verbalisering oftast inte mer än att föreläsningen 
  upplevs som tydlig och inkluderande.

Verbalisera en föreläsning

Tänk genom din föreläsning: Vilken information är det som förmedlas visuellt? 

Föreläsaren

Föreläsarens utseende och rummet är sådant som den seende publiken 
automatiskt uppfattar. Därför är det bra att du presenterar dig och kort 
beskriver vilket slags rum du befinner dig i. Om det känns bekvämt kan du 
också nämna något om hur du ser ut – men det är helt frivilligt. Kom ihåg att 
verbalisering bara gäller det som faktiskt syns.

Om ni är flera föreläsare, tilltala varandra med namn så att publiken lättare 
kan koppla varje röst till rätt person. 

Skriven text

Den skrivna texten som visas på din presentation ska fångas upp i talet. Du 
behöver inte läsa upp allt, men andemeningen ska framgå i det du säger. Det 
är då ofta en fördel att inte ha stora mängder text på varje bild i 
presentationen.

Citat: Om du har citat på någon sida i presentationen, ska det alltid läsas upp. 
Skyltar: Skyltar, namnskyltar och eventuella skyltar som förekommer på 
foton ska läsas upp. 
Kontaktuppgifter: Kom ihåg att läsa upp dina kontaktuppgifter om du har med 
dem. Bokstavera om det kan råda tveksamhet kring stavningen, eller säg hur 
något stavas, till exempel ”Johansson med två s.” Det är viktigt för att få 
mejladressen rätt. Har du med många olika kontaktuppgifter, läs upp en eller 
två av dem.

Bilder och Foton

Fundera: Vilken funktion fyller bilder och foton i din presentation?

Bilderna är ren utsmyckning

Då behöver bilderna inte beskrivas. Om du gör det ändå: Tänk på att 
beskrivningen ska vara kort, för att inte avleda uppmärksamheten eller 
koncentrationen.

Bilderna förstärker eller sammanfattar det som sägs

I så fall kan det vara bra att kort beskriva dem: ”Jag har klippt in ett foto här, 
där en lång man sitter på en liten trehjuling. Han har en startklar raket på 
ryggen och försöker ivrigt att ta fart. Jag tyckte det var en bra bild som illustrerar hur det kan kännas att komma till jobbet på måndag morgon.”

Bilderna lämnar information som inte framgår på annat sätt

Dessa bilder ska beskrivas. Var noggrann med att välja det viktigaste i bilden 
utifrån sammanhanget.

Grafik och tabeller

I många av våra föreläsningar visar vi olika former av statistik eller annat 
som kräver diagram eller grafiska visualiseringar.

Dessa behöver verbaliseras, men man behöver inte beskriva hur saker visas, 
vilken färg och form staplarna eller tårtbitarna har, utan bara vad som är 
kontentan. Exempel: ”I den här tabellen jämförs antalet kulturevenemang per 
år och kommun: Under 2024 har det i samtliga kommuner arrangerats fler
evenemang, om vi jämför med 2023.”

Film

Om du i din föreläsning vill visa en kort film eller ett klipp som inte är 
syntolkat eller verbaliserat, så beskriv kort och sammanfattande vad som 
händer i klippet/filmen. Det bästa är att göra detta innan filmen visas, då 
slipper publiken undra vad som händer. Men du kan också göra det efteråt. 

Undvik

• ”Så här kan det se ut…” (och visa t ex en bild/en sak utan förklaring)
Bättre: Visa en bild/en sak och beskriv den samtidigt.

• ”Där…” (bara peka utan att säga mer)” 
Bättre: Säg vart du pekar: ”Till höger om mig…”

• ”Här ser vi...” Det kan kännas exkluderande för dem som inte ser.
Bättre: Hoppa över frasen och beskriv: Det här en bild på….

• Värderande ord i verbaliseringen. 
Tänk på att publiken ska kunna tycka själv och använd neutrala ord.

• Utfyllnadsord och långa beskrivningar. 
Bättre: Sätt rubriken snabbt och fyll sedan på med kärnfulla 
beskrivningar: ”Vi är i en hörsal (rubriken) med 300 platser i gradäng 
(kort beskrivning).” Håll beskrivningarna kort.